Mänskliga rättigheter

”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

FN:S ALLMÄNNA FÖRKLARING OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA, ARTIKEL 1

Mänskliga rättigheter betyder de grundläggande friheter som varje människa har. Deras syfte är att garantera var och en ett värdigt liv, en grundläggande försörjning och delaktighet i samhället. Varje människa har mänskliga rättigheter och de gäller överallt oberoende av backgrund, kön eller social ställning.

Mänskliga rättigheter är:

  • universella. Alla människor i världen har dessa rätten, deras innehåll är identiskt och de gäller överallt.
  • oavytterliga, ingen må förvägras dessa rättigheter, inte ens genom personens eget avgörande.
  • sammanhängande och ömsesidigt beroende. Att främja en rätt har positiva effekter på tillämpning av de andra rättigheterna. Kränkningar av en rätt påverkar motsvarande negativt på tillämpning av de övriga rätten.
  • grundläggande. Endast de allra viktigaste rätten har nämnts som mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheternas historia

De normer om mänskliga rättigheter som gäller i dag utarbetades efter det andra världskriget. Händelserna under kriget och i synnerhet Nazitysklands handlingar nödvändiggjorde internationellt bindande avtal för att bevara fred och säkerhet.

FN:s stadgan (1945) och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948) lade grunden för den nutida systemet med mänskliga rättigheter. Dessa dokumentens principer har senare kompletterats med flera olika internationella och regionala avtal om mänskliga rättigheter.

FN:s internationella överenskommelse om medborgerliga och politiska rättigheter och internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, båda från 1966, är en central del av normer om mänskliga rättigheter.

Dessutom har flera andra avtal om mänskliga rättigheter inrättats inom FN. Det nuvarande systemet med mänskliga rättigheter omfattar hela spektrumet av det mänskliga livet.

De första referenser om tänkande som är baserad i mänskliga rättigheter kan finnas i de stora religionerna och kulturerna. Rättvis behandling av alla människor, att försvara de svagare och hantering av orättvisan är universella principer som har skrivits upp i doktriner av olika religioner.

Den första statliga dokument är Magna Charta från 1200-talet som definierar relationer mellan en härskare och sin undersåte.

1600- och 1700-talets upplysningsfilosofer utvecklade systemet mot dess nuvarande form som fördjupades av idéer om nation-state och självständighetsförklaringar på 1800-talet.

Konventioner om mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter utgör en del av internationell rätt och de föreskrivs i internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Utöver konventioner som har upprättats inom FN har flera regionala organisationer utarbetat lagstiftning som gäller inom dessa regioner och som är bindande för medlemmar av de här organisationerna.
 
Konventioner om mänskliga rättigheter är alltid avtal mellan stater. När staten ratificerar konventionen besluter den sig att garantera rätten som fastställs i konventionen för var och en människa inom sitt territorium. Staten bör uppfylla detta oberoende av sitt politiskt, ekonomiskt eller kulturellt system.

En miniminivå som staterna bör följa i sin nationella lagstiftning definieras i internationella konventioner om mänskliga rättigheter.

 

Konventioner om mänskliga rättigheter som har upprättats inom FN:

Regionala konventioner om mänskliga rättigheter:

Europeiska Unionens fördrag
Konstitution för Europa, 2007
Europakonventionen om mänskliga rättigheter, 1950
Europeiska sociala stadgan, 1961
Reviderade Europeiska sociala stadgan, 1996
Den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, 1969
Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, 1981
Afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd, 1990
Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna i islam, 1990
Arab Charter on Human Rights, 1994

Mänskliga rättigheter runt världen

Tillämpningen av mänskliga rättigheter är fortfarande en global utmaning. Kränkningar av mänskliga rättigheter sker i många delar av världen av både stater och individuella medborgare utan risk för konsekvenser. Speciellt sårbara är de sk. särskilda grupper; minoriteter och urbefolkningar, sexuella minoriteter och könsminoriteter, funktionshindrade, äldre, kvinnor och barn. I flera länder finns det lag eller traditioner som är oförenliga med principer om mänskliga rättigheter.

Det viktiga för tillämpningen av mänskliga rättigheter är att åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter uppfylls och att de personer som är ansvariga för sådana brott ställs till svars för sina handlingar. Tortyr, dödsdomen, olagliga frihetsberövande, tvångsarbete, människohandel och brott mot yttrandefriheten är exemplar på globala utmaningar för mänskliga rättigheter.

[Brott mot mänskliga rättigheter i världen 2012; Människor som tvingats försvinna; utvisningar; illegala militära dråp; förespråkare för dödsstraff; samvetsfångar; orättvisa rättegångar; brott mot yttrandefriheten; tortyr]

Källa: Amnesty.org


Kontroll av de mänskliga rättigheterna

FN:s människorättsråd kontrollerar det globala främjandet av mänskliga rättigheter. Människorättsrådet arbetar under FN:s generalförsamling och består av 47 medlemsstater. Medlemmar väljs för en mandatperiod på tre år på grundval av en välbalanserad geografisk representation.

Människorättsrådet behandlar människorättsliga frågor i sessioner. Dessutom är rådets fyra viktigaste mekanismer Universal Periodic Review (UPR), särskilda åtgärder, rådgivande kommitté och klagomålsförfarande. Människorättsrådet sammanträds i Genève, Schweiz.

Konventioner om mänskliga rättigheter övervakas av vardera konventionens egen institution, övervakningskommittén. Stater som har beslutit sig att uppfylla konventionen är skyldiga att rapportera om tillämpningen av sina skyldigheter enligt avtalet inom en angiven tid. Övervakningskommittéer kan ge ut rekommendationer och be ytterligare förklaringar   för att lösa särskilda problem. Deras syfte är att främja att dessa avtal efterlevs fullt ut. 

Läs mera:
Globalis.se
Ihmisoikeudet.net (på finska)
FN och mänskliga rättigheter - Office of the High Commisioner for Human Rights (på engelska)
FN:s databas för konventioner om mänskliga rättigheter (på engelska)
Aktuell information om mänskliga rättigheter på utrikesministeriets webbplats

 

Barnets rättigheter

"Ett barn är varje människa under 18 år. Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling."

KONVENTION OM BARNETS RÄTTIGHETER, ARTIKEL 1 OCH 6

Konventionen om barnets rättigheter antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och den trädde i kraft år 1990. Finland anslöt sig till avtalet i augusti 1991. I dag är barnkonventionen den mest ratificerade konventionen om mänskliga rättigheter i världen. År 2014 står endast Förenta staterna, Somalia och Sydsudan utanför konventionen.

 

Barnens rättigheters dag firas årligen den 20 november.

Det viktigaste målet i barnkonventionen är att tillfredsställa åt varje barn grundläggande mänskliga behov samt en trygg miljö där barnen kan växa upp. Utöver en lämplig hälsovård och utbildning utgör icke-diskriminering, hänsyn till barnets bästa, rätten till liv och utveckling samt barnets rätt att uttrycka sin åsikt och att få den respekterad den centrala delen av konventionen. Den viktigaste prioriteringen är att se till att varje barn har möjligheten att vara barn.

Konventionen om barnets rättigheter har kompletterades med tre tilläggsprotokoll.

  1. Protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter (2000, Finland ratificerade 2002).
  2. Protokoll om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi (2000, Finland ratificerade 2012).
  3. Protokoll om en internationell klagomekanism (2011, angående Finland pågår fortfarande ratificeringsprocessen).

Finland har ratifierat de två första protokoller. Angående den tredje pågår fortfarande ratificeringsprocessen. Arbetet på detta område kan följas på utrikesministeriets webbplats.

Syftet med protokollen är att skapa tilläggsskydd inför utmaningarna i en föränderlig värld.

Under de två årtionden som gått efter konventionens ikraftträdande har betydligt progress skett i världen inom tillfredsställandet av barnens rättigheter. Flera olika länder har utvecklat sin lagstiftning och antagit författningar som visar hänsyn till beslutsfattandets påverkan på barn. Trots det lider barn av flertals kränkningar av mänskliga rättigheter,  övergrepp och diskriminering och hänsyn visas inte till dem i beslutsfattande som berör dem.

Barnens rättigheter i världen

Trots det vidsträckta ratificeringen av konventionen om barnets rättigheter lever miljontals barn i förhållanden som inte uppfyller deras rätt till en trygg utveckling.

  • Enligt beräkningar måste 250 miljoner barn arbeta för sin överlevnad.
  • Det finns mer ån 120 miljoner barn utan grundläggande utbildning.
  • Ungefär 3 miljoner dör årligen som följd av otillräcklig näring.
  • Vart tredje barn i utvecklingsländer lider av kronisk undernäring.
  • Enligt beräkningar vart femte barn lägger sig hungrig.
  • Det beräknas att 300 000 barn deltar i väpnade konflikter i olika delar av världen.

Fattigdom och dess konsekvenser, krig och sjukdomar minskar livskvaliteten av flertals barn omkring i världen.

 

Kvinnornas rättigheter

Ojämställdheten mellan kvinnor och män i världen är ännu stor och många typer av diskriminering inriktas fortfarande mot kvinnor på grund av sin kön. Flera kulturella och sociala praxis tillåter jämställd behandling och även utvecklingen av lagstiftning har varit ojämnt.

Kvinnor och flickor i flera länder utsättas för vidsträckt diskriminering och  våld på grund av sin kön.

  • 35 % av världens kvinnor har upplevt antingen fysisk och/eller sexuell våld.
  • Över 64 miljoner flickor har gift sig som minderåriga, en del mot sin vilja.
  • Över hälften av människohandelns offer är flickor och kvinnor och majoriteten av dem hamnar i sex- eller tvångsarbete.
  • Kvinnornas lön är fortfarande globalt 60-80% av männens motsvarande inkomst, kvinnorna också gör en stor del av allt obetalt arbete.
  • Cirka 70 % av de fattiga i världen är kvinnor.
  • Bara 1 procent av egendomshavare i världen är kvinnor.
  • Tre utav fyra analfabeter i världen är kvinnor.
  • Endast vart femte parlamentariker i världen är en kvinna.

Dessa mörka siffrorna bevisar att det finns fortfarande mycket arbete kvar för att uppnå kvinnornas rättigheter och att förbättra kvinnornas ställning.

Hänsyn till kvinnornas rättigheter i FN

Internationell uppmärksamhet börjades ägnas kvinnornas ojämlik ställning under 1970-talet. År 1972 utsåg FN år 1975 till det internationella året för kvinnor. Då arrangerades i Mexico City den första världskonferensen för kvinnornas ställning. Det internationella året för kvinnor följdes av årtionden för kvinnor (1976-1985). Under denna tidsperioden utgjordes flera undersökningar om kvinnornas ställning och uppfyllningen av deras rättigheter i olika delar av världen.
Medvetenhet om ofullständigt utövande av kvinnornas rättigheter ledde till en speciell konvention om kvinnornas rättigheter. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor antogs av FN i 1979. Finland ratificerade avtalet 1986.
 

Internationella dagen för flickor firas årligen den 11 oktober.

 

Internationella dagen för kvinnor firas årligen den 8 mars.


Konventionen om kvinnornas rättigheter

En central riktlinje för konventionen är avskaffande av diskriminering mot kvinnorna. Diskriminering kränker principerna om respekten för jämställda rätter och människovärde. Konventionen visar också hänsyn till den begränsande påverkan av traditionella könsroller på kvinnornas liv och strävar efter att utvidga aspekter av kvinnornas liv.

År 1992 kompletterades konventionen om kvinnornas rättigheter med en rekommendation som konstaterar att begreppet diskriminering beskriver också våldet mot kvinnor.

I dag har över 90 procent (188 länder) av FN:s medlemsstater anslagit sig till konventionen om kvinnornas rättigheter. De stater som har beslutit sig till avtalet bör utveckla sin lagstiftning för att avskaffa diskriminering mot kvinnor samt ändra kulturella traditioner för att förbättra ställningen för kvinnor.

 

Jämställdheten mellan könen är en central förutsättning för att uppnå fred och stabilitet, ekonomisk utveckling och att främja välfärden hos människor.

 

Övervakande av konventionen

Tillämpningen av konventionen om kvinnornas rättigheter övervakas av en kommitté. Kommittén består av 23 oberoende expertmedlemmar. Under mandatperioden 2013-2016 är finske professorn i juridik Niklas Bruun med i kommittén.

Stater som har anslöt sig till konventionen rapporterar vart fjärde år till kommittén om det hur kvinnornas rättigheter uppfylls inom olika förvaltningsområden. Kommittén ger sina beslut och rekommendationer efter att ha behandlat regeringarnas rapporter samt övriga dokument och uppgifter.

Sedan år 2000 har kommittén också kunnat inleda sina egna undersökningar om det misstänks att kvinnornas rättigheter har kränkts systematiskt eller allvarligt. Också privatpersoner kan lämna in för kommittén klagomål om de kränkningar av mänskliga rättigheter som de har upplevt.

De nya utmaningarna för kvinnornas rättigheter

Man har arbetat för att förbättra kvinnornas ställning och rättigheter redan för 40 år. Många förbättringar har genomförts men kvinnor fortfarande möts av flertals kränkningar av sina rättigheter, överallt i världen. Speciellt rätten om sexuell och reproduktiv hälsa har varit kontroversiella men också rätten till självbestämmande om sin egen kropp samt politik om preventiva medel delar åsikter inom FN.

Det mest betydelsefulla resultatet av den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking 1995, Pekingförklaringen och handlingsplanen, utsatte riktlinjer för sex centrala områden för den globala förbättringen av kvinnornas rättigheter. Staterna anslöt sig att främja kvinnornas jämställdhet, utbildning, hälsa, säkerhet, sociala och ekonomiska ställning samt möjligheter att delta i beslutsfattandet. I Peking lovades att garantera alla världens kvinnor och flickor fullständiga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utan någon form av diskriminering. Tyvärr har målen inte uppnåtts.

I juni 2014 samlades tusentals deltagare i Sverige för den nordiska konferensen ”Nordiskt Forum - a new perspective on human rights” för att behandla Pekinghandlingsplanens mål och dagsläget i deras uppnående. En resultat av konferenssen var ett dokument som koncentrerar sig på tolv centrala teman angående kvinnornas rättigheter.

Kraven på genomförandet av kvinnornas rättigheter som sätts i dokumentet är inriktade speciellt till regeringar och politiker i Norden. Också myndigheter, arbetsmarknads organisationer, fackföreningar, kommuner och företag uppmanas att aktivt kämpa för förbättring av kvinnornas ställning och rättigheter.

Trots flera olika internationella avtal har utvecklingen av kvinnornas rättigheter varit ojämnt. Ojämställdhet mellan kvinnor och män har varit starkt och upphålls av många sociala och kulturella traditioner. I flera länder utsatts kvinnor och flickor för vidsträckt diskriminering och våld precis på grund av sin kön.

Kvinnornas möjligheter att likvärdigt njuta av sina rättigheter kränks också av oförenligheten mellan flera länders nationella lagstiftning och de internationella dokumenten om mänskliga rättigheterna. Kvinnornas ojämställdhet uppehålls också av icke-hantering av kränkningar av mänskliga rättigheter, myndigheternas okunnighet eller ointresse för kvinnornas rättigheter samt kvinnornas okunnighet om sina egna rättigheter.

Uppnående av kvinnornas rättigheter kräver aktiva åtgärder från stater för att kunna förbättra kvinnornas sociala och juridiska ställning samt hantera de nuvarande bristerna. Utmaningar för kvinnornas rättigheter är universella och de är vardag också hos oss i Finland.

Aktuellt:

Europarådets beslut om inrättandet av insatsprogrammet för att förebygga våld och våld i hemmet som inriktar sig mot kvinnor fortskrider i Finland

Läs mera:

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor

Nordiskt Forum (Malmö), slutdokument

Pekingförklaringen och handlingsplanen

Friidu - flickornas och kvinnornas mänskliga rättigheter

Ihmisoikeudet.net (på finska)

 

Rättigheter för personer med funktionshinder

Personer med funktionshinder är världens största och mest diskriminerade folkgrupp. Man beräknar att vart tionde människa i världen har någon slags funktionshinder. De utsätts ofta för fördomar, diskriminering, uteslutning, till och med våld. Personer med funktionshinder kan vägras tillstånd till utbildning, hälsovård och deltagande i sociala ärenden endast på grund av sin funktionsnedsättningar.

Personer med funktionsnedsättningar har samma mänskliga rättigheter som all andra. Stater har en rättslig och moralisk förpliktelse att ta hänsyn till att mänskliga rättigheter förverkligas för alla befolkningsgrupper.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder antogs av FN:s generalförsamlingen den 13 december 2006 efter många års förhandlingar. Målet med konventionen är att garantera ett fullständigt och jämlikt åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättningar, samtidigt som deras mänskliga värdighet respekteras.

Konventionens fakultativt protokoll möjliggör individuella klagomål och undersökningsförfarande. Internationellt trädde avtalet i kraft den 3 maj 2008 efter 20 länder hade anslagit sig och ratificerat det. Finland undertecknade avtalet den 30 mars 2007 men ratificeringsprocessen pågår fortfarande.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder fastställer inga nya eller särskilda rätter för personer med funktionsnedsättningar men den utsätter förpliktelser åt medlemsstater på det hur mänskliga rättigheter borde främjas för personer med funktionshinder.

Målet med konventionen är att stifta lag och direktiv mot diskriminering av personer med funktionsnedsättningar och att säkerställa en likvärdig behandling för människor med funktionshinder inom alla livsområden. Avtalet kräver också att ta i hänsyn de särskilda behoven av människor med funktionsnedsättning och garantera åt dem de samma möjligheter i deltagandet i samhället som åt alla andra. Dessutom betonar avtalet prioriteringen om en allmän attitydförändring, betydelsen av bekämpningen av stereotyper och fördomar samt ett ökat kunnighet för att främja ställningen och tillämpa de mänskliga rättigheterna av personer med funktionshinder.

Konventionens varje medlemsstat är skyldig att regelbundet rapportera åt kommittén som övervakar avtalet om sina åtgärder och läget med ställningen och rättigheter av människor med funktionsnedsättning.

Tillgängligheten

En av de centrala förutsättningar för tillämpning av mänskliga rättigheter av personer med funktionsnedsättning, garanterande av jämlikhet och möjligheter att deltaga i allmänna ärenden i samhället är tillgängligheten. Det betyder både frånvaron av strukturella hinder (fysisk tillgänglighet) och en icke-diskriminerande atmosfär (social tillgänglighet).

Tillgänglighet kan förbättras av en utbud av apparater och tjänster åt personer med funktionsnedsättning samt vid behov  särskild behandling (positiv särbehandling). Syftet är att garantera till personer med funktionshinder möjligheter till ett  så aktivt och deltagande liv som möjligt. Att fatt beslut i ärenden som gäller personen själv samt att bli hörd är avgörande när det gäller förbättringen av ställningen för människor med funktionshinder.

Tillgängligheten och icke-diskrimineringen sker inte automatiskt. De kräver aktiva åtgärder från hela samhället, integrering av funktionshindrade personer och meningsfull dialog mellan olika aktörer. Vi alla kan för vår del bidra i detta!