Fred och säkerhet

FN grundades för att bevara världsfred. Att främja internationell fred och säkerhet utgör fortfarande organisationens centrala uppgift. Medlemsstaternas mål att rädda de kommande generationerna från krig och att främja fred och säkerhet i världen har fastställts i förorden till FN:s stadgan.

FN.s verksamhet för fred består av olika områden: konfliktförebyggande, fredsskapande, fredsbevarande och fredsbyggande. Olika organ inom FN tillhandahåller olika former av stöd i kris- och konfliktsituationer. Stödet kan betyda livsmedel, hälso- och sjukvård, politisk rådgivning eller tekniskt bistånd.

Man har beräknat att FN:s fredsarbete har haft en avgörande roll i förminskningen av väpnade konflikter med till och med 40 procent efter 1990-talet.

Fredsindex

[Skala från 1 (det bästa) till 5 (det sämsta)]

Indexen mäter de faktorer som skapar och bevarar fred. Indexen baserar sig på 24 indikatorer, till exempel handvapen, grasserande korruption och respekt mot mänskliga rättigheter. Källa: Globalis.fi

Den mångahanda säkerheten

Begreppet säkerhet har för långe tolkats alltför snävt. Under vår närhistoria har säkerheten betytt först och främst bevarande av statens territorial säkerhet och suveränitet. Efter slutet av det kalla kriget har säkerhetsbegreppet utvidgas och säkerheten har fått nytt innehål vid sidan av den traditionella militära tolkningen.

Också begreppet om mänsklig säkerhet har förekommit i diskussioner om det nya förhållningssättet till säkerhet. Koncepten om mänsklig säkerhet skiljer sig från traditionella tolkningar eftersom säkerhet undersöks från individens synvinkel i stället för statens eller nationens perspektiv. Det vill säga att säkerheten betyder trygghet i vardagen, liksom tillräcklig näring och rent vatten samt frånvaro av våld och diskriminering.

Enligt mänsklig säkerhet är den bästa fredsgarantin stabil ekonomisk och social utveckling på jorden. Det vill säga att fred, säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter som FN främjar är alla sammanhängande. Det kan inte finnas säkerhet utan utveckling, utveckling utan säkerhet och varken säkerhet eller utveckling kan uppnås utan respekt för mänskliga rättigheter.

Koncepten om mänsklig säkerhet och dess individperspektiv har varit i en central roll i diskussioner om legaliteten och legitimiteten av humanitär intervention under 1990- och 2000-talet.

Humanitär intervention

Humanitär intervention betyder ett militärt ingripande av en extern aktör (en annan stat, det internationella samfundet) i en stats interna affärer utan dess samtycke för att skydda mänskliga rättigheter. Traditionellt har sådana interventioner förståtts som kränkningar av statens suveränitet.
Under 2000-talet har det internationella samfundets skyldighet att skydda betonats mer och mer speciellt i situationer där en stat uppenbart kränker sina egna medborgares mänskliga rättigheter. I sådana situationer är statens rätt till sitt suveränitet sekundär. Skyldigheten att skydda medborgarna tas över av det internationella samfundet.

Konflikter

Miljontals människor tvingas lämna sina hem och hemort på grund av konflikter och väpnade fientligheter. Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR i slutet av år 2012 fanns det redan över 45 miljoner flyktingar på grund av konflikter och förföljelse.

Konflikternas offer i dag:

  • 90 % av offren är civila och 80 procent av dem är kvinnor och barn.
  • Antalet civila offer utav total siffran av alla dödsfall är cirka 80 %.
  • I slutet av 1800-talet utgjorde civila offren 5 procent.
  • I början av 1900-talet var antalet civila offer 15-20 procent.
  • Andra världskrigets antal civil offer var cirka 50 procent.
  • Vart fjärde barn lever i mitten av fara och osäkerhet på grund av krigssituationer.

Om pågående konflikter:

  • I över 95 procent förekommer våld mot kvinnor och barn.
  • I över 70 procent skiljas barnen från sina föräldrar antingen på grund av tvång eller som följd av bataljer.
  • I över 70 procent finns det barnsoldater. Majoriteten har tvingats att bli soldater.
  • Över 300.000 barn under 18 år deltar i bataljer i olika delar av världen. De yngsta barnsoldaterna är 7 år gamla.
  • 85 procent av kvinnor och flickor har blivit kidnappade och har smugglats antingen till grannländer eller längre bort till västerländer.

Under den sista årtionden:

  • Över 2 miljoner barn dog under krig.
  • Över 4 miljoner drabbades av fysisk eller sexuell misshandel.
  • Över en miljon barn blev föräldralösa eller skildes från sin familj och släktingar.
  • Över 90 procent av de som försvinner och fängslas i krigen är män.

Konfliktförebyggande

Sedan FN:s etablering har organisationens grunduppgift varit att bevara internationell fred och säkerhet och eftersträva att lösa internationella tvister med fredliga medel samt förebygga risker för fred.

FN:s roll

Förebyggande av väpnade konflikter baserar sig på principer som fastställs i FN:s stadgan. Det som betonas är fredlig lösning av konflikter och konfliktförebyggande genom förhandlingar, förlikning, medling eller juridiska metoder.

FN:s säkerhetsråd har huvudansvaret för bevarande av internationell fred och säkerhet och en central roll i förebyggande av väpnade konflikter. Utgångspunkten för säkerhetsrådets åtgärder är FN-stadgan som betonar det tvingande behovet att hitta en lösning på varje tvist eller situation som hotar internationell fred och säkerhet.

  • Säkerhetsrådet har befogenhet att undersöka vilken helst strid eller situation som kan leda till internationell splittring eller orsaka tvister.
  • Säkerhetsrådet kan också uppmana länder att engagera sig i förhandlingar med varandra eller rekommendera avtalsförpliktelser.

FN:s generalförsamling kan ge rekommendationer eller dra uppmärksamhet till situationer som hotar internationell fred och säkerhet.
Sanktionsåtgärder kan ingripas om attackerna fortsätter, freden hotas eller bryts samt då när parterna till en konflikt inte tillämpar säkerhetsrådets beslut.

Till och med i dag är FN:s roll i fredsbyggande stor. Verksamheten kanaliseras ofta i samarbete med regionala organisationer. Det primära målet är att förebygga nya konflikter och hitta fredliga lösningar till pågående tvister.

ABC av konfliktförebyggande

1. Regeringar har det primära ansvaret inom konfliktförebyggande. Detta fastställs som medlemsstaternas skyldighet i FN-stadgan.
2. FN:s viktigaste uppgift är att stödja ländernas eget eftersträvande att förebygga väpnade konflikter.
3. Verksamhet för förebyggande av väpnade konflikter måste börjas så snart som möjligt för att den ska vara effektiv.
4. Fet förebyggande arbetet ska ha en stor bredd, ta i hänsyn samhällets olika dimensioner och arbeta för ökat deltagande av olika parter.
5. Konfliktförebyggande och hållbar utveckling är är kopplade till varandra och ömsesidigt förstärkande.

Fredsbevarande och fredsbyggande

Sedan 1948 har FN:s fredsbevarande styrkor genomförts 69 fredsbevarande uppdrag. Nu pågår 16  fredsbevarande uppdrag varav den mest bredaste sker i Demokratiska republiken Kongo.

Målet med fredsbevarande är att stödja konfliktparter att hitta fred med hjälp av politiska mekanismer. Fredsbevararna hjälper till bl.a. parterna i tvisten att skapa en kommunikationslinje, övervakar vapenvilan och uppehåller säkerhetszoner. FN:s fredsbevararna inkluderar också civila poliser, valobservatörer och människorättsexperter.

Grupper som arbetar med fredsbevarande kan delas i grupper av observatörer och fredsbevarande styrkor.

  • Observatörgrupper består vanligt av obeväpnade militära och civila observatörer som övervakar tillämpningen av eldupphöravtal.
  • Fredsbevarande styrkor består av lätt väpnade soldater och väldigt välutrustade kontingenter.

Fredsbevarande uppdragen består av olika uppgifter:

  • Valobservering
  • Utbildning av poliser
  • Minröjning
  • Demobilisering och återanpassning
  • Nedrustning

De centrala principerna av fredsbevarande är ännu de samma som i början av fredsoperationer:

  • opartiskhet
  • värdlandets samtycke
  • regler för användning av våld

FN:s stadgan uppmanar människor att “förena sina krafter för att upprätthålla fred och säkerhet”.

Målet: varaktig fred

Fredsbevarande har inte speciellt nämnts i FN-stadgan. I stället fastställer stadgan att säkerhetsrådets uppgift är att utreda  förekomsten av olika hot och att sträva efter att hitta lösningar till dem. Idén om fredsbevarande förekom efter FN:s etablering. Till en början var uppgiften av fredsbevararna att skapa säkerhetszoner för att skilja de krigförande parterna  ifrån varandra. Senare har man börjat stödja och skapa fred.
Beslutet om att börja en fredsbevarande uppdrag görs alltid av FN:s säkerhetsråd. Rådet fastställer uppdragets storlek, dess huvudmål och tidsplan. Medlemsstater bestämmer själv om de vill delta i uppdraget. Före uppdraget kan börja, krävs också de krigförande parternas samtycke.

Pågående fredsuppdragen

Källa: un.org/en/peacekeeping/operations/current.
 
Finland skickade fredsbevarande styrkor för den första gången till Suez år 1956. Sedan det har över 40 000 finländare deltagit some fredsbevarare i över 30 FN-ledda uppdrag.