Företagens sociala ansvar

Företagens sociala ansvar betyder respekt och genomföring av hållbar utvecklingens principer och mål i affärsverksamhet. Det vill säga en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Företagens sociala ansvar har till och med inverkan på företagens rykte och konkurrenskraft.

Ett företag som försummar miljön eller arbetarnas rättigheter är inte en lockelse för investerare eller särskilt förtroendeingivande. Ett gott rykte bidrar i stället till att få fram bra personal, långsiktiga kundrelationer, skapa delaktighet hos finansiärer och intressenter. Företagande som uppfyller kraven på hållbar utveckling är tillförlitligt, ekonomiskt, socialt godtagbart och respekterar miljön.

Företagens sociala ansvar kan delas i ekonomiska, ekologiska och sociala dimensioner. Utöver miljöstandarder har en inriktning att beakta ekonomisk och social ansvar samt företagsverksamhetens sociala dimensioner fått en mer framträdande plats.

Ansvarsfull företagande innebär respekt för mänskliga rättigheter, bedömningar om miljökonsekvenser, öppenhet och övervakning när det gäller ekonomiska verksamheten samt rapportering. Förutom företagets egen verksamhet, bör principerna om solidaritet och ansvar också utvidgas till underleverantörer och partner.

Aspekter av ansvarsfullt företagande

Ekonomiskt ansvar

Ekonomiskt ansvar innebär hänsyn mot verksamhetens ekonomiska hållbarhet, kamp mot korruption och  skatteinbetalning. Företaget bör betala skatt i första hand i det landet där dess intäktsbringande verksamhet och arbete bedrivs. Inbetalningen till staten baserar sig på grunden att företagen utnyttjar samhällets tjänster och strukturer som finansieras med allmänna skattemedel och naturresurser som ligger inom statens område.

Ekologiskt ansvar

Ekologiskt ansvar innebär hänsyn, mätning och rapportering av företagsverksamhetens miljöeffekter. Företaget har ett ansvar för miljöpåverkan under hela livscykeln av de produkter som företaget har tillverkat. Ett ansvarsfullt företag bör ha tydliga mål på minskningen av sin miljöbelastning. Ekologiskt ansvar innefattar energieffektivitet och användning av miljövänlig teknik, en måttfull användning av naturresurser, uteslutande av användning av skadliga ämnen samt hantering och bortskaffande av avfall.

Socialt ansvar

Socialt ansvar innebär sådana praxis och arbetsvillkor för anställda som är rättvisa och respekterar mänskliga rättigheter. Dessutom innefattar ansvaret konsumentfrågor liksom produktsäkerhet och marknadsföring. Internationella arbetsnormer utgörs i konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet av FN:s fackorgan Internationella arbetsorganisationen (International Labour Organization) som grundades 1919.

Systemen för företagsansvar

För tillfället baserar sig företagens ansvar på självreglering och frivillighet. Till exempel Business Social Compliance Intiativen, det vill säga BSCI-systemet är ett näringslivsstyrd ansvarssystem som strävar att förbättra arbetsvillkoren för leverantörernas anställda särskilt i riskländer.

Dessutom krävs det internationell lagstiftning och konventioner för att garantera företagens ansvarighet. Ruggies principer: “skydda, respektera och rätta” presenterad av FN och Global Compact är exemplar på internationellt företagsansvar.

Just nu arbetas det inom EU med att förbereda ett direktiv om ansvarighetsrapportering vilket syftar att få alla europeiska storföretagen att rapportera om sitt ansvarighet från och med år 2017. Finlands regering har kommit överens om att främja tillämpningen av företagsansvaret.

Global compact

FN:s Global Compact initiativ är en internationell mekanism där företagen har åtagit sig att uppfylla tio principer om respekt för mänskliga rättigheter, att garantera rättvis behandling av sin arbetskraft, välmående miljön och att bekämpa korruption i sin verksamhet.

Initiativet startades 2001 och sedan dess har mer än 8 000 företag från 145 länder anslutit sig. Företagen som är med i Global Compact har ansvaret att årligen rapportera till FN hur de följer ansvarighetsprinciperna.

10 ansvarighetsprinciper:

Mänskliga rättigheter

1. Företagen ombeds att stödja och respektera skydd för internationella mänskliga rättigheter inom den sfär som de kan påverka
2. Försäkra sig om att deras eget företag inte är delaktiga i brott mot mänskliga rättigheter.

Arbetsvillkor

3. Företagen ombeds att upprätthålla föreningsfrihet och ett faktiskt erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar;
4. Avskaffande av alla former av tvångsarbete
5. Faktiskt avskaffande av barnarbete
6. Avskaffandet av diskriminering vid anställning och yrkesutövning.

Miljö

7. Företag ombeds att stödja försiktighetsprincipen vad gäller miljörisker.
8. Ta initiativ för att främja större miljömässigt ansvarstagande.
9. Uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig teknik.

Korruption

10. Företag bör motarbeta alla former av korruption, inklusive utpressning och bestickning.

Skydda – respektera – rätta

FN:s råd för mänskliga rättigheter godkände i juni 2011 vägledande principer angående företag och mänskliga rättigheter som syftar att garantera tillämpningen av mänskliga rättigheter och de grundläggande friheter i all företagsverksamhet oberoende av dess sektor, storlek eller andra faktorer. Principerna innefattar också staternas ansvar att övervaka verksamheten av företagen inom sitt territorium och hantera eventuella kränkningar av mänskliga rättigheter.

Så kallade Ruggies referensram består av tre huvudprinciper:

1. Skydda: Staterna har en skyldighet att skydda människor från företagens och andra aktörernas kränkningar av mänskliga rättigheter
2. Respektera: Företagen har ett ansvar att respektera mänskliga rättigheter
3. Rätta: Staterna bör garantera att överträdelser leder till påföljder och tillgång till effektiva rättsmedel för dem som anser sig drabbade av kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Skatteparadis

Genom globalisering har företagande och investering blivit globala medan åtgärder för att reglera ekonomin är fortfarande huvudsakligen nationella. Ett problemområde inom företagsansvaret är skatteflykt, dvs. ett företag syftar att minska och undvika sina skatter genom att utnyttja kryphål i lagstiftningen. Genom finanskrisen som började 2008 har de så kallade skatteparadisen tagits fram i allmän diskussion.

Multinationella företags verksamhet består av normal skatteplanering, till exempel undvikande av dubbelbeskattning i två länder. Det som utgör ett problem är aggressiv skatteplanering, det vill säga att undvika eller minimera skatten genom åtgärder som ligger i det gråa området mellan lagligt och olagligt. Ett företag visar en brist på ansvar och dess verksamhet går mot syftet av skattebestämmelser och skattesystemet om det exempelvis syftar att överföra sin skattepliktiga inkomst till ett lågskatteland som inte är part i intäktsskapande sysselsättning. Sådana stater eller områden som erbjuder  låg eller till och med nollbeskattning för externa parter kallas skatteparadis.

Skatteparadisen lockar storföretagens, investerarnas och kriminella parternas pengar genom en lagstiftning som fyller skattefuskets behov. Exempelvis stränga bankhemlighetslagar ger skydd åt investerarnas identiteter och döljer företagens faktiska karaktär. Bankhemlighetslagarna utnyttjas också av internationell kriminalitet såsom handel med narkotika, vapen och människor, eftersom deras inkomster kan tvättas och återinvesteras med hjälp av skatteparadisen.

Skatteflyktens effekter

Till och med hälften av internationella valutatransaktioner går igenom skatteparadisen. Medan de undviker skattebetalning flyr företagen sitt samhällsansvar.

Rika industriländer lider ekonomiskt av skatteparadispraxis. Enligt beräkningar förlorar EU årligen till och med cirka 1000 miljarder euro i skattinkomst, sju gånger storleken av EU:s årlig budjet,  på grund av den gråa ekonomin och internationell skattfusk. Man beräknar att Finland förlorar årligen cirka 320 miljoner euro till skatteparadisen endast på grund av företagens missbruk av internprissättning.

De största skadelidande av skatteparadisekonomin är ändå utvecklingsländer. Det är lättast för stater att beskatta mindre lokala företag vilket föranleder till att företagens konkurrensmässiga ställning snedvrids mer och mer. Multinationella företagens möjlighet att helt undvika att betala skatter i utvecklingsländer betyder transferering från det fattiga söder till de rika industriländerna. Man har beräknat att det flyr årligen över 800 miljarder euro oskattat kapital från utvecklingsländer till rika länder, skatteparadis och finansieringshemlighetsområden. Det vill säga per varje euro inriktad till utvecklingsbistånd flyr nio euro olagligt ur utvecklingsländer.

Lösningar på skattefusk

Många tänkbara lösningar för att hantera olaglig skattefusk har diskuterats. Kontroll av företagens skattebetalning kunde förstärkas genom att öka öppenhet angående företagens transaktioner, ägarinformation och koncernstrukturer samt med krav på rapportering i enskilda länder. Det vore också viktigt att skapa ett system för automatiskt och multilateralt informationsutbyte mellan skattemyndigheter. Sanktioner på förmögenhet som överförs till skatteparadis kunde utöver minska problemet.

En skattekommitté under FN:s Ekonomiska och sociala råd ECOSOC undersöker skatteavtalen, skatteflykt och skatteundandragande, främjar internationellt beskattningssamarbete och stödjer skattemyndigheter i utvecklingsländer. FN:s skattekommittén består av 25 medlemmar varav tio kommer från de rika länderna och 15 från utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi. Kommitténs resurser är dock ännu begränsade och just nu diskuteras åtgärder för att stärka FN:s skattekommitténs ställning.

Läs mera: