Ansvarsfull konsumtion

Konsumenterans val påverkar både tillståndet för miljön och människornas och djurens välmående. Genom köpbesluten och besluten att inte handla kan konsumenter påverka marknadsföringen och främja ansvarsfull produktion. Varornas etiska sida intresserar konsumenter allt mera och etisk tillverkning har blivit en konkurrenskraft för företagen.

Ekologisk konsumtion betonar att spara miljön och minska konsumtionen. Dessutom uppmärksammas produktens hela livscykel, det vill säga hur varan tillverkas, levereras, marknadsförs och undanskaffas. Ekologisk konsumtion innebär också minskning av onödig konsumtion, återvinning och reparation av produkter.

Olika konsument- och varumärken hjälper konsumenten att göra sunda val. I Finland bland de mest välkända och mest använda varumärken är en nyckelknippa som betecknar att en inhemsk produkt, inhemska matens svanflagga och miljömärket som betecknar miljövänlighet. Märket på Rättvis handel garanterar en rättvis ersättning åt odlare och tillverkare i utvecklingsländer. Det finns inte ännu märken på marknaden som skulle beteckna etisk tillverkning.

Många konsumenter vill påverka med sina köpbesluten direkt på företagen och säljare. Ett sätt att bidra är konsumentbojkotter. Å andra sidan kan konsumenten fokusera sig att stödja de företagen som har anslutit sig att utveckla sin verksamhets miljövänlighet.

Endast en femtedel av världens befolkning lever i industriländer. Trots det är det just industriländerna som använder den största delen av jordens naturresurser. En stor andel av en enskilda konsumentens miljöpåverkan och koldioxidutsläpp bildas från boende, transport och mat. Människans vardagskonsumtion samt hållbarhet av livsstilar och beslut kan bedömas med olika mätare:

  • Det ekologiska fotavtrycket mäter hur många hektar det behövs att producera mat, förbrukningsvaror och energi som vi har konsumerat samt hur mycket bebyggt mark vi använder.
  • En ekologisk ryggsäck mäter naturresurskonsumtion under en produkts hela livscykel i kilo.

Det enklaste sättet att minska miljöpåverkan av sin konsumtion är att konsumera färre. Återvinning och att låna eller dela på saker är ett par sått att minska konsumtionen.

En ansvarsfull konsument:

  • gör köpbeslut noggrant
  • föredrar varaktiga produkter och undviker engångsprodukter
  • väljer produkter med beteckning på dess miljövänlighet
  • kost som är rik med grönsaker
  • använder gemensamma tjänster
  • delar och lånar produkter med andra
  • minskar energianvändningen och konsumtion av varmt vatten
  • byter till ekoenergin
  • använder allmänna transportsmedel och cyklar eller går närhelst det är möjligt
  • undviker flygning, båtresor och bilåkning

Ekologisk

Ekologisk produktion är ett noggrant fastställt och kontrollerat sätt att producera livsmedel. Ekologiska produkternas miljöpåverkan är mindre än icke-ekologiska produkternas och ekologisk mat är renare eftersom man inte använder kemiska gödningsmedel och bekämpningsmedel i ekologisk odling. De djur som produceras och föds upp ekologiskt kan leva friare och äta foder som är mer naturlig för dem, trots att inom handeln med nöt-, svin- och slaktkycklingskött djuren sällan får uppleva beteende som är naturligt för varje djurart.

Närproducerat

Det är lätt att ta reda på ursprung och produktionskedja av en närproducerad produkt vilket gör det enklare för konsumenten att säkerställa ansvarigheten av dess tillverkning. En närproducerad produkt är också ett miljövänligt val eftersom det minimiserar både förpackningsmaterial och leveranskilometrar. Dessutom stödjer man lokal näringsliv och statens skatteinkomst.

Rättvis handel

Rättvis handel syftar att minska fattigdom genom handel. Rättvis handels system har skapats för att förbättra ställningen  av småodlare och anställda hos stora jordbruk i utvecklingsländer. inom internationell handel.

Rättvis handel garanterar åt odlare i utvecklingsländer för sina produkter ett pris som ersätter utgifter från hållbar produktion. Utöver detta garantipris betalas alltid också Rättvis handel tillskott som är inriktat till projekt som nyttar samhället, såsom utbildning och hälsovård.

Rättvis handel garanterar till de anställda åtminstone en lagmässig och progressiv lön, arbete med anständiga villkor och rätten att engagera sig i fackföreningsverksamhet.

Rättvis handels miljökriterier syftar att odling är ekologiskt hållbar och att biologiskt mångfald främjas. Hälften av tillverkaren inom Rättvis handel har också ekologisk certifiering.

Exempel på frågor om etisk konsumtion

Mobilen, kläder och choklad är produkter som tillhör finska konsumenternas vardag. Etiska frågor som en ansvarsfull konsument bör veta angår dessa produkter. Bekanta dig mer noggrant med konfliktmaterialer som används i mobilar, kränkningar av mänskliga rättigheter inom textilproduktion och orättvis odling av kakao.

1. Finns det en etiskt tillverkad mobil?

Just nu är det inte möjligt att tillämpa ansvarsfullt konsumtion när man skaffar mobiltelefon. I nästan all produktion av elektroniska apparater används tenn som bryts i Kongo. Sådana råvaror som bryts inom konfliktområden kallas konfliktmaterialer eftersom olika beväpnade grupper finansierar sin verksamhet med hjälp av gruvor. De viktigaste konfliktmaterialerna är tenn, guld, kolumbit-tantalit och wolframit.

Från Kongos krigsområdens gruvor förs till raffinaderier i Sydostasien och därifrån till fabriker i till exempel Kina där underleverantörer använder det i tillverkningen av mobiltelefoner för olika elektronikföretag. Vanligtvis vet dessa slutprodukters företag inte varifrån sina produkters material kommer. Varans produktionskedja borde vara mer öppen och lättare att spåra.

I USA har man börjat hantera problemet med lagstiftning om företagens plikt att göra en omsorgsrapport. Detta är ett garanti att konfliktmaterialer inte har använts i produktionskedjan. Alla företagen tillämpar inte ännu omsorgsrapporteringen ordentligt.

Omsorgsrapporteringslagen har haft tydlig påverkan på mobiltelefonernas produktionskedja. I Kongo har man börjat utfärda certifikat åt gruvor med brytning av tenn som inte betecknas som konfliktmaterial. Också inom EU förbereds en ansvarighetsrapporteringslag som baserar sig på frivillighet. Rapporteringens frivillighet försvagar lagens effekt.

Det finns också andra problem med mobiltelefonernas produktionskedjor. Mobilerna blir snabbt omoderna och mobiler som kastas bort blir elektroniskt avfall vars återvinning i tredje länder i Asien och Afrika är etiskt väldigt tveksamt. I e-soptippar arbetar ofta unga med lön som är otillräckligt för att leva och på bekostnad av sin utbildning och hälsa. E-avfallets rudimentära hantering också förorenar jorden och naturen kring soptippen.

2. Vem har tillverkat dina kläder?

Det internationella klädhandeln liberaliserades i 2005 efter multifiberavtalets upphörande. Utvecklingen  av den globala klädeshandeln efter det har varit oroande. Exempelvis arbetsvillkoren och lönerna har försämrats och importpriser har minskats.

Ansvarssystemet BSCI som är ledd av företagen har definierat riskländer där risken för kränkningar av mänskliga rättigheter är väldigt hög. Riskländerna inkluderade bl.a. Kina, Indien, Bangladesh, Ryssland, Rumänien och Ukraina. Klädsektorns största problem för riskländerna inom social ansvar är:

  • hälsoskadliga arbetsvillkoren
  • barnarbetskraft
  • tvångarbete
  • låga löner
  • för långa arbetsdagar

Enligt Eetti ry:s rapport tillverkas kläderna som finländarna köper för största delen i Asiens riskländer. I 2013 importerades kläder till Finland mest från Kina (42% av importen). Andelen direkt import från resten av Asien var 25% och europeiska länderna 25%. Utav de asiatiska länderna var utöver Kina de viktigaste produktionsländerna Indien, Bangladesh och Pakistan. Det importeras ganska mycket kläder också från Turkiet.

(Import av kläder till Finland 2013, totalt 51 miljoner kilo;
Indien, Kina, resten av EU, resten av Europa, Turkiet, Tyskland, Sverige, Estland, De andra, Resten av Asien, Pakistan, Bangladesh)

Källa: Tullens statistikdatabas

Nu upplever de största finska företagen ansvarighet mera viktigt än tidigare men tankarna kring mänskliga rättigheter har inte ännu blivit standardåtgärd inom klädindustrin. Finska klädföretagen har inte ännu bestämt sig till exempelvis en  lön som är tillräckligt stor för att kunna leva som en sömmerska som arbetar i leverantörernas fabriker. De alltför mycket förlitar sig på företagslett ansvarssystem BSCI.

Flera lösningar till de etiska problemen inom klädindustrin har diskuterats. Staterna och företagen måste anpassa sig till FN:s principer om näringsliv och mänskliga rättigheter och rapportera om upptäckta risker och åtgärder för att minimisera dem. Företagen måste bestämma sig för att erbjuda tillräckligt stor lön för sina anställda för att de kan leva och utveckla metoder för att uppnå det i produktionsländer. De anställdas organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten i produktionsländer måste främjas och fabrikernas kontroll- och inspektionsprogrammen bör utvecklas.

Konsumenter rekommenderas kräva klädföretagen at respektera mänskliga rättigheter och fråga hur företagen tar hänsyn om de anställdas mänskliga rättigheter. Det lönar sig för konsumenter att snarare tänka noggrant på sina inköp och satsa på etiskt tillverkade produkter, inte att bojkotta företag.

En sömmerska i Bangladesh. UN Photo / W. Wild.

3.Syndigt gott choklad?

Kakao är en av de mest älskade delikatesser. I Finland äter man årligen i genomsnitt 7 kilo choklad per person. Men är vi medvetna om varifrån chokladen som smälter i munnen och varm chokladdrycken kommer?

70 procent av kakaoplantager ligger i Västafrika. De största producentländerna är Elfenbenskusten, Ghana och Indonesien. Kakaoplantager utgör den huvudsakliga tillgången för 5,5 miljoner småodlare och totalt sett erbjuder de sysselsättning för 40-50 miljoner odlare, arbetstagare på landsbygden och deras familjer. Kakaoplantagerna är typiskt små, några hektar stora familjodlingar.

Odlaren säljer kakaon vidare genom lokala mäklare vilket leder till att odlarna får endast en liten del av kakaos marknadsvärde. Det betalas så dåligt för odling av kakao att odlarna och de anställda måste ofta  leva på mindre än en euro om dagen (1,25 USD). Det här betyder att det finns mycket utnyttjande av barnarbete och slavarbete.Utöver kränkingar av mänskliga rättigheter är kakaoplantager inte hållbara och de riskerar biologiskt mångfald.

Make Chocolate Fair -kampanjen uppmanar konsumenter choklad att sätta krav på företag angående mera rättvis kakaoproduktion. Kampanjen främjar de följande saker:

  • Kakaoodlare och de anställda i plantager måste garanteras tillräcklig lön.
  • Företagen borde bestämma sig för att tillämpa självständiga kontrollsystem för kakao och användning av certifikat.
  • Under hela produktionskedjan av kakao bör mänskliga rättigheter respekteras och användning av barnarbetet bekämpas.
  • Kakaoodlarnas möjligheter till hållbar och mångfaldig jordbruk

Rättvis handelns certifikat garanterar chokladens rättvisa åt alla. Den säkerställer att kakaoodlarna har fått åtminstone en garantipris för sin produkt vilket ersätter kostnaderna från hållbar produktion. Dessutom betalar inköparen alltid till odlaren en avskild Rättvis handels tillskott som producentorganisationer använder på ett sätt som skapar nytta till hela samhället, såsom utbildning och hälsovård.

Kakaoplantagernas problemer är för liten ersättning till odlaren och barnarbete.  UN Photo/Marco Dormino

Läs mera: