Medborgarsamhällets möjligheter att medverka i FN:s verksamhet är ett viktigt tema som går igen i alla de former av samhällspåverkan som Finlands FN-förbund utövar. Det handlar i hög grad om att försöka förnya FN:s struktur på ett sätt som gynnar medborgarsamhället. Just för att temat är så genomgående och gränsöverskridande kan det kännas konstlat att försöka urskilja temat från andra teman som berör FN:s struktur.

Medborgarorganisationer möjligheter att delta i FN:s verksamhet är i dag relativt begränsade. Artikel 71 i FN:s grundfördrag uppmanar ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) att hitta lämpliga former för samråd med medborgarorganisationer som är insatta i de ärenden som behandlas av rådet.

Innehållet i artikeln förverkligas i praktiken främst av att organisationer kan få konsultativ (eller rådgivande) status. De största och mest etablerade organisationerna har ständig representation i ECOSOC (general status) och har tale- och förslagsrätt på rådets sammankomster. Alla organisationer kan givetvis inte ha en egen representation. Det betyder att de organisationer som är representerade även förmedlar information till och från andra organisationer som inte själva har konsultativ status. Så här fungerar exempelvis FN-förbundens världsorganisation WFUNA (World Federation of United Nations Associations) som representerar de nationella FN-förbunden i ECOSOC.

Med ett begrepp som medborgarsamhällets möjligheter till medverkan bör man å andra sidan även kunna avse annat än konsultativ status i formella organ.

På 1990-talet spelade exempelvis medborgarsamhället en viktig roll i arbetet med att förbereda och verkställa resultatet av en rad FN-konferenser om ekonomisk och social utveckling. De alster som utarbetades under konferenserna kom sedermera att bli grunden för den globala agenda som millenniedeklarationen vilar på. De stora världskonferenserna gav medborgarsamhället ett nytt slagkraftigt forum för samhällspåverkan. Såväl i Finland som internationellt dök det upp en mängd nya rörelser.

Millennieskiftet kan betecknas som en tillbakagång för medborgarsamhället. Ansvaret för uppföljning och bevakning av den globala agenda som uppkommit till följd av de stora konferenserna föll i stort sett helt på generalförsamlingen och ECOSOC, där medborgarsamhällets möjligheter att medverka är mycket begränsade.

Det har blivit en oroväckande trend att frågor om medborgarsamhällets möjligheter att medverka ofta kommer i skymundan för andra ärenden som anses viktigare. År 2004 publicerade en panel av framstående personer (High-level Panel), med Brasiliens före detta president Cardoso i spetsen, en rapport med 30 konkreta förslag till reformer som tar i beaktande medborgarsamhällets möjlighet att medverka i FN:s verksamhet. Andra reformförslag fick emellertid företräde och generalförsamlingen kunde inte presentera några konkreta resultat. År 2006 publicerade av en grupp rådgivare, som utnämnts av generalförsamlingens ordförande en rapport om utvecklande av relationer till medborgarsamhället. Även den blev fullständigt nonchalerad.