Ekonomisk hållbar utveckling

Ekonomin är ett medel i att tillverka och säkra välfärd åt människor. Ekonomisk hållbar utveckling är balanserad ekonomisk tillväxt utan skuldsättning och överskridandet av kapitalbas samt verksamhet som tar hänsyn till miljöns bärförmåga och de kommande generationerna. En hållbar och stadig ekonomi utgör grunden till hela hållbar utveckling.

En ekonomi som vilar på hållbar grund hjälper att anpassa till förändringar i världsekonomin och möta sociala utmaningar såsom utgifter kopplade till demografiska åldrandet och befolkningsökning.

Ekonomisk hållbar utveckling består av både ekologisk och social ansvarighet. Ekonomin borde vara byggt på så effektiv ekoförbrukning av naturresurser som möjligt och välfärden borde vara jämt fördelad. Samhällets alla aktörer, individer, företag och den offentliga sektorn samt internationella aktörer har var och en sitt roll i att bygga en hållbar ekonomi.

Ekonomisk och social utveckling

“Frihet. Män och kvinnor har rätt att leva sina liv och fostra sina barn i värdighet, fria från hunger och från fruktan för våld, förtryck och orättvisor. Demokratisk samhällsstyrning i vilken medborgarna är delaktiga och vilken är grundad på folkets vilja är den bästa garantin för dessa rättigheter.” FN:s millenniedeklaration, I Värderingar och principer

FN-systemet använder nuförtiden ungefär 80 procent av sina medel för världens ekonomiska och sociala utveckling. FN:s verksamhet för att främja ekonomisk och social utveckling stöder sig på FN-stadgans kapitel IX som konstaterar att FN skall främja högre levnadsstandard, full sysselsättning samt framåtskridande och utveckling i ekonomiskt och socialt avseende. Dessutom enligt FN-stadgans kapitel I är en av organisationens fyra mål att skapa internationellt samarbete för att lösa internationella ekonomiska, sociala, folkbildande och humanitära problem.

Frågor om ekonomisk och social utveckling är svårt att skiljas från varandra eftersom olika problemområden är sammanflätade och utgör varandras orsakssamband. Till exempel miljöproblemen är kopplade till befolkningsproblemen som i sin tur kopplas till fattigdom. Fattigdom är den grundläggande orsaken till många andra utvecklingsproblem.

ILO arbetar för att främja rättvisa

FN:s fackorgan ILO (International Labour Organization) grundades år 1919 och föll ursprungligen under Nationernas förbund. ILO arbetar för att bekämpa fattigdomen, förstärka sociala rättvisan och uppmuntran av mänskliga anställningsvillkoren.

ILO:s verksamhet grundar sig på en unik trepartssystem där regeringar, arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer är representerade i beslutsfattandet. Organisationens viktigaste uppgift är att utforma avtal som binder olika sektorer och följa deras genomförande. ILO ger också råd till regeringar och avtalsparter om genomförande av skyldigheterna.

I dag finns det 185 medlemsstater i ILO. Finland blev ILO-medlem år 1920.

Ekonomiska och sociala rådet, ECOSOC

FN:s Ekonomiska och sociala rådet (Economic and Social Council, ECOSOC) tar upp ekonomiska och sociala utmaningar, såsom befolkningsfrågor, ställningen av barn och ungdomar, boende, kvinnornas rättigheter, diskriminering, narkotikaproblem, brottslighet, miljö och livsmedelsförsörjning. ECOSOC rådgiver sina medlemsstater i dessa frågor och rekommenderar åtgärder. Den har också en viktig roll i utvecklingssamarbetet.

Syftet med verksamheten är utvecklingsländernas ekonomiska och sociala framsteg, högre levnadsstandard, full sysselsättning, att hitta lösningar för globala ekonomiska, sociala och hälsoproblem, underlättande av internationellt kultur- och utbildningssamarbete samt öka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

ECOSOC utformar FN:s utvecklingssamarbetets planering medan det praktiska arbetet görs av olika organisationer. ECOSOC har grundat 11 program och fonder som arbetar med utvecklingsverksamhet, varav de mest välkända är UNICEF och UNDP.

FN:s Ekonomiska och finanfiella kommittén

FN:s Ekonomiska och finansiella kommittén koncentrerar sig på frågor som gäller ekonomisk tillväxt och utveckling, såsom makroekonomisk politik (inklusive internationell handel, skuld och tillgången), utvecklingsfinansiering, hållbar utveckling, humanitära bestämmelsen, fattigdomsbekämpning, förstärkningen av humanitära och katastrofbistånd, globalisering och ömsesidigt beroende, utveckling av den operativa verksamheten samt information- och kommunikationstekniken. En annan kommitté fokuserar sig på speciella situationers landgruppernas frågor, såsom de utvecklade länder (LDC-länder) och inlands utvecklingsländer (LLDC-länder).

Planetiseringen och global ekonomin

Globalisering betyder en världsomspännande konvergens. Den förekommer särskilt som kommunikations effektivisering och den globala marknadens uppkomst. Man talar om den globala ekonomin vilket betyder liberalisering av finansmarknaden, frihandel och internationella företagens expansion till flera och flera länder.

Globaliseringens fördelar och nackdelar

Globaliseringen har skapat sysselsättning och försörjning samt många möjligheter till människor i olika delar av världen. Tack vare globaliseringen har många utvecklingsländer har kunnat komma ur fattigdomen. Frihandel och utrikeshandel är viktiga också för Finlands ekonomi. Bättre tillgång till information främjar demokrati och stärkta mänskliga rättigheter. Globaliseringen optimerar användning av ekonomiska medel och därmed ekonomisk tillväxt. Den ökar också möten och kommunikation mellan olika nationernas kulturer.

Samtidigt har globaliseringen påverkat ländernas förmåga att kontrollera sin ekonomisk utveckling. Den globala finanskrisen som började 2008 är en exempel på de mörka sidorna av den globala ekonomin. Bankkrisen som började i Förenta staterna spred sig till alla delar av världen och blev en global kris inom den reala ekonomin. Den följande ekonomiska avmattningen och arbetslösheten påverkar fortfarande människor i hela världen. Krisen påpekade att den globala ekonomin behöver globala gemensamma regler och att hanteringen av globaliseringen är ännu bristfällig.

Globaliserings påverkan på de fattigaste ländernas ställning har visats sig vara kontroversiell. Den ökande internationella konkurrensen har tvingat företagen att beständigt effektivisera sin verksamhet. I synnerhet har tjänster inom produktionen lagts upp till låglöne- och lågbeskattningsländer. Farhågor har uttryckts om att globaliseringen begränsar demokratin när storföretagen har börjat utvecklas till aktörer med mera inflytande än stater på de globala marknaderna. I bästa fall leder den globala affärsverksamheten till investeringar, kunskaper och arbetstillfällen. Risken är dock oansvarig företagande som i värsta fall förstör naturen, förtrampar arbetstagarnas rättigheter, undkommer skatten och göder korruption.

Globaliseringen behöver regler

Den globala ekonomins utveckling och konsekvenser kan påverkas med internationellt samarbete. FN:s syfte är att utvidga globaliseringens positiva följder och samtidigt minska dess eventuella negativa konsekvenser. Tack vare sin världsomspännande medlemsbas sär FN:s generalförsamling är en möjlig forum för att skapa en bättre hantering av globalisering och främjandet av global utveckling. FN:s roll i utformandet av den globala ekonomins regler skulle säkerställa att processen tar hänsyn till alla parter - inklusive utvecklingsländer. Långsiktiga mål bör betonas i det internationella monetära och finansiella systemets reformer:

  • hållbar och rättvis tillväxt
  • främjande av anständigt arbete
  • ansvarsfull utnyttjande av naturresurser
  • minska utsläppen av växthusgaser
  • möta utmaningar när det gäller livsmedels- och finanskrisen eller global fattigdom