Historia

Finlands FN-förbund grundades den 29. november 1954. Förbundet blev en viktig stöttepelare för Finlands medlemskap i FN, som förverkligades ett år senare. Verksamheten gick till en början ut på att informera om FN:s principer och beslut.

Förbundet har alltid varit ett organisationernas förbund. Femton organisationer utgjorde den första stommen. Röda korset, Arbetsgivarnas centralförbund och Centralförbundet för barnskydd är några av de organisationer som varit med ända från starten. Politiska organisationer tilläts bli medlemmar först 1967.

Samhället politiseras

På 60-talet får många upp ögonen för internationella frågor samtidigt som samhället politiseras på ett helt nytt sätt. Nya studentorganisationer i förbundet bidrar med nytt kritiskt tänkande. Ordförande Voitto Saario skriver i en promemoria att förbundet inte endast bör förmedla information passivt utan även ha en aktiv roll i samhällsdebatten. Förbundets verksamhet riktas allt mera in på specifika teman. Vissa teman blir så viktiga att förbundet väljer att utlokalisera dem. Finlands flyktinghjälp och UNICEF Finland grundas till följd av detta.

Under 70-talet fördjupas ytterligare de principer som växte fram på 60-talet. 1974 godkänner förbundsstyrelsen en promemoria som ännu i dag ligger som grund för verksamheten. Det konstateras att förbundets verksamhet är av politisk art och inte bör rygga för att använda sig av politiska instrument. Samtidigt betonar man att förbundet bör vara politiskt obundet.

Tillsammans med Procentrörelsen kritiserar förbundet så gott som årligen regeringens svaga engagemang när det gäller bistånd till u-länder. 1979 arrangeras första gången nedrustningsveckan som fortfarande är ett av förbundets årliga evenemang. Förbundet blir även allt synligare i internationella sammanhang.

Verksamheten går på högvarv

På 80-talet tar förbundet aktivt ställning i en rad frågor som behandlar allt från apartheid till multinationella företag. Servicecentralen för utvecklingssamarbete (KEPA) grundas för att bättre kunna bemöta ett kraftigt ökat intresse för internationella frågor.

90-talet var de stora konferensernas årtionde. Miljö och utvecklingskonferensen i Rio de Janeiro, FN:s 50-årsjubileum, Konferensen för social utveckling i Köpenhamn samt ESSK:s (Europas säkerhets och samarbetskonferens) uppföljning i Helsingfors bjöd på många utmaningar för Finlands FN-förbund. Samtidigt togs initiativ till en rad intressanta projekt. De mest framträdande var det mångkulturella projektet "Taikaratsu", "Världsmedborgarens mognadsprov" samt "Världens barn". 1997 grundades KATU (medborgarorganisationernas nätverk för konfliktförhindrande) för att bemöta en allt större efterfrågan på information och aktiviteter som berör civil krishantering och hur man förhindrar konflikter.

Ett nytt årtusende ger nya utmaningar för såväl FN som Finlands FN-förbund. Men trots att verksamheten på många sätt har förändrats och kommer att förändras är grunden fortfarande densamma. Att informera, utbilda och utöva inflytande.
Förbundets roll som informatör

Att sprida information är förbundets traditionella uppgift som kan härledas ända till FN-stadgans första sats. Innehållet har däremot ändrats radikalt.

I början förmedlade man i huvudsak material som framställts av andra. 1966 började förbundet däremot ge ut "YK-tiedote" fyra gånger per år. 1994 ändrades namnet till "Maailmanpyörä" som i sin tur lades ner hösten 2007. Förbundet har även publicerat allt från böcker, broschyrer, barnböcker till spel och videoprogram. Det har även regelbundet ordnats föreläsningar, seminarier och konferenser. I mitten av 90-talet lanserade förbundet webbsidan som i dag är den överlägset viktigaste informationskanalen.

Utbildning och fostran

Utbildning är ett område som successivt ökat och i dag är en mycket stor del av förbundets verksamhet. Unesco lade 1974 grunden för fostran till internationalism, men det var inte en ny tanke inom FN-förbundet. När internationell fostran slutligen togs i beaktande i Finlands läroplan år 1982 var det till stor del en följd av den envisa lobbyverksamhet som FN-förbundet bedrivit genom åren.

FN-förbundet har deltagit i både radio och tv-program. Utbildaren Helena Allahwerdi hade under 70- och 80-talet ett nära samarbete med Rundradion. TV1 sände under många år barnprogrammen "Noppa" och "Tiesitkö". För vuxna sändes bland annat programmet "Ympyrä" och en rad olika dokumentärserier.

Världsmedborgarens mognadsprov och "Modell-FN" är projekt som på senare år blivit mycket populära.

FN-förbundets ordförande och sekreterare genom tiderna:

Katri Kulmuni 2016 -
Ilkka Kantola 2014 - 2015
Sofia Vikman 2012 - 2013
Antti Kaikkonen 2010 - 2011
Jutta Urpilainen  2008 - 2009
Sirpa Pietikäinen  1997 - 2007
Matti Vanhanen  1993 - 1996
Ensio Siilasvuo  1991 - 1992
Kimmo Kiljunen  1987 - 1990
Kari Kinnunen  1986
Raimo Väyrynen  1980 - 1985
Helvi Saarinen  1974 - 1979
Inkeri Airola  1971 - 1973
Ulf Sundqvist  1969 - 1970
Voitto Saario  1967 - 1968
Tauno Suontausta  1960 - 1966
Tuttu Tarkiainen  1957 - 1959
Niilo A. Mannio  1954 - 1956

Förbundets generalsekreterare / verksamhetsledare genom tiderna:

Helena Laukko  2003 -
Rauno Merisaari  2000 - 2003 (tf. Jarmo Ainasoja 15.7.2002 – 30.4.2003)
Juha Eskelinen  1993 - 2000
Marja-Liisa Kiljunen  1991 - 1993 (tf. Yrsa Wirtanen 2.3.1993 – 31.7.1993)
Hilkka Pietilä  1963 – 1990 (tf. Jaana Palojärvi 1989 – 1990)
Jaakko Ilvessalo  1961 - 1963
Leo A. Kaukiala  1957 - 1961


Päivitetty viimeksi: 10.10.2016