Bild: Irmeli Jung1. Du blev vald till Stadin Kundi år 2007. Vad tycker du det innebär att vara en äkta "stadibo"?

Nå, åtminstone behöver man inte tala slang för att vara en äkta stadibo, man kan vara en bra stadibo på en massa olika sätt. Jag vill att Helsingfors skall vara en tolerant stad med utrymme för olika språk, olika sorters människor, olika livsstilar. Så för mig är en äkta stadibo en som accepterar och trivs med att människor är olika, har olika bakgrunder och olika sätt att leva.

2. Vår identitet innehåller alltid flera nivåer. Är finlandssvenskheten en central del av din självbild, eller identifierar du dig mera till exempel som författare eller familjefar - eller kanske HIFK-fan?

Jag är nog just en sådan där människa som lever med multipla identiteter. Ibland känner jag mig som finlandssvensk, ibland som finne, ibland som europé. Ibland är jag författare, ibland pappa, ibland wannabe-musiker, ibland bara en kompis. Men författaridentiteten är nog väldigt stark, kanske för stark, det är möjligt att jag satsat nästan lite för mycket på mitt jobb. Men i så fall har jag gjort det för att det känts som ett kall. Vad språk beträffar så känner jag mig ibland lyckligast när jag talar engelska eller spanska. Grälen mellan finsk- och svenskspråkiga i det här landet gör mig ledsen, jag önskar att jag hade fått leva mitt utan den biten. Min kärlek till idrotten har minskat betydligt, emellanåt känns det som om den försvunnit nästan helt. Så det där med att vara HIFK-fan är nog inte någon viktig del av min identitet längre.

3. Dina böcker har översatts till ett tjugotal språk. Att översätta handlar aldrig bara om språk, utan också om kultur. Tycker du att en översatt bok någonsin kan förmedla helt samma stämning som originalet eller är det oundvikligt att en del av kulturen försvinner i översättningen?

Det är nog oundvikligt att något försvinner i översättningen. Men man ska inte deppa för det, för om översättaren är skicklig - och det är de oftast - så kan det komma in nya bra saker i stället. Vad mina egna böcker beträffar så är processen när de översätts från svenska till finska väldigt speciell. Jag balanserar ju mellan de två språken redan när jag skriver. Så jag skulle inte säga att mina finska översättningar tappar något. Berättelsen blir lite annorlunda på finska, men den är fortfarande min, för jag känner att jag hör till båda kulturerna. När jag skriver tidningskolumner skriver jag dem ju oftast på finska, och tolkar dem sedan själv till svenska.

4. Du är känd för att vara en mästare på siffror. Kan du på rak arm säga hur många länder det finns i världen och hur många olika språk som talas i dem allt som allt?

Jag måste medge att jag inte vet exakt hur många länder som är med i FN, och inte heller om det finns sådana som fortfarande inte är med. Men jag drar till med 200, ungefär så många finns det. Språk finns det mycket mycket mer av, många tusen. Jag har någon gång, i någon tidningsartikel, sett en sådan siffra som 5000. Så det får bli min gissning.

5. Är det något i de finlandssvenska kretsarna som ger dig ångest? Och något du upplever som särskilt givande?

När de finlandssvenska kretsarna är som bäst finns där en öppenhet och vilja att samtala som jag tycker om. Men den får man njuta av bara ibland, vi kan också vara tvära och trumpna. När de finlandssvenska är som sämst blir det småborgerligt och klaustrofobiskt, och då får jag ångest..

6. Ett bra recept för att främja närmande av kulturer skulle vara:

En nypa... nyfikenhet
Ett litet mått... gästfrihet
Rejält... med vidsyn och mod.