FAQ om FN

I den här spalten hittar du svar på de frågor som ofta ställs om FN. De egentliga frågorna är bortplockade. Vi har i stället sammanställt olika avsnitt som behandlar de olika områden som många ställer frågor om. Observera att några av länkarna på sidan går till engelskspråkiga eller finskspråkiga webbplatser. Källor som använts: De olika FN-organens, utrikesministeriets, finansministeriets och försvarsmaktens webbsidor.

Människorättskonventioner och besvär
Deklarationer
Fredsbevarande verksamhet
Internationella fördrag som Finland är förbunden av
Finland i FN
FN:s utsända
Medlemsländerna i FN
FN-dagar, -månader, och -år
FN:s generalsekreterare
Så finansieras FN
Arbetsmöjligheter inom FN
FN:s emblem och flagga
FN i Finland

Människorättskonventioner och besvär

FN och Europeiska rådet står för de viktigaste människorättskonventioner som vi har i dag. Även andra internationella och regionala organisationer har utarbetat människorättsliga fördrag, men de är inte i samma utsträckning accepterade och godkända. De mänskliga rättigheterna är inte en helt fristående samling rättigheter, utan återkommer även i många andra fördrag.

FN har utarbetat sju internationellt godkända konventioner som utgör kärnan av FN:s arbete kring de mänskliga rättigheterna. Det finns även sex tilläggsprotokoll som berör specifika frågor. År 2006 godkände FN två nya konventioner samt två allmänna fördrag om de handikappades rättigheter och ofrivilliga försvinnanden. De här fördragen var däremot inte i kraft i början av 2008.

Europarådet har godkänt en rad olika människorättskonventioner. Den första och viktigaste är europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som undertecknades 1950. Europarådet har även utarbetat den sociala stadgan (stadgan om arbetstagarnas grundläggande sociala rättigheter) och andra fördrag som berör minoriteter, minoritetsspråk, bioetik samt människohandel.

Besvärsmål som gäller mänskliga rättigheter kan enligt de gällande konventionerna behandlas av både FN och Europarådet. Om till exempel en finsk (eller annat lands som ratificerat människorättskonventionerna) myndighet kränker en privatpersons mänskliga rättigheter kan privatpersonen anföra ett besvär mot den nationella staten. Det förutsätt däremot att alla nationella rättsmedel är uttömda. I praktiken betyder det att privatpersonen har besvärat sig i ärendet ända upp till högsta nationella rättsinstans (i Finland: högsta domstolen eller högsta förvaltningsdomstolen)

För mera info:

Utrikesministeriets sidor om mänskliga rättigheter (innehåller information om de olika konventionerna)

Internationella människorättskonventioner, på FN:s människorättsråds webbsidor

Multilaterala FN-fördrag, enligt ämnesvis indelning (innehåller länkar till fördragstexter, även fördrag som slöts i Nationernas förbunds regi)

UN Treaty Collection

Besvär som berör mänskliga rättigheterna

Deklarationer

FN:s generalförsamling kan avge olika deklarationer i form av officiella resolutioner. En deklaration handlar ofta om att visa politisk vilja utan att direkt förbinda medlemsstaterna att följa en viss resolution. Trots att generalförsamlingen inte kan tvinga någon att följa en specifik resolution kan deklarationen ändå ha stort inflytandet på världssamfundet ur ett politiskt och moraliskt perspektiv. Deklarationer ligger ofta till grund för gemensamma mål och politiska program som medlemsstaterna i sin tur förbinder sig att uppfylla. Ett bra exempel är millenniedeklarationen som gav upphov till de åtta millenniemålen som vi strävar efter i dag.

FN:s generalförsamling har godkänt flera viktiga deklarationer under de senaste årtiondena. Exempelvis deklarationen för avskaffandet av religiös diskriminering och intolerans, 1981. Deklarationen om domarnas opartiskhet, 1985. Deklarationen om rätt till utveckling, 1986. Deklarationen om etniska, religiösa och språkliga minoriteters rättigheter, 1992. Deklarationen om ofrivilliga försvinnanden, 1992. Deklarationen om mänskliga rättigheternas rättskämpar, 1998. Den slutakt från toppmötet 2005 som gav upphov till FN:s reformprogram. Deklarationer som berör AIDS/HIV, 2001. Deklarationen om ursprungsfolkens rättigheter, 2007.

För mera info:

Deklarationer som generalförsamlingen avgivit, från 1948 och framåt

Fredsbevarande verksamhet

Den som är intresserad av att delta i fredsbevarande verksamhet kan gå till väga på två olika sätt. Antingen kan man ansöka om att få göra sin värnplikt vid Finlands internationella beredskapsförband (Finnish Rapid Deployment Force), eller så kan man efter avslutad militärtjänstgöring lämna in en ansökan till Försvarsmaktens internationella center (Finnish Defence Forces International Center, FINCENT) som utbildar de trupper som deltar i fredsbevarande uppdrag.

FN:s grundfördrag säger inget explicit om fredsbevarande verksamhet. Det oaktat har fredsbevarande ända sedan 1948 varit en central del av FN:s verksamhet. Finländare deltog första gången i fredsbevarande verksamhet år 1956 i Suez. FN-truppernas insatser för internationell fred belönades 1988 med Nobels fredspris.

Över 43 000 finländare har genom åren deltagit i fredsbevarande uppdrag och militär krishantering. Av de 3000 ansökningar som kommer in varje år antas 600. Medelåldern av finländarna i militära krishanteringsgrupper är ungefär 27. Under en procent är kvinnor. Försvarsmakten annonserar vanligtvis i alla stora dagstidningar när ansökningstiden närmar sig. För den som vill ansöka räcker det med att fylla i en blankett. De antagna blir inkallade på en 2-6 veckor lång utbildning. Enligt lagen måste varje sökande genomgå en individuell säkerhetsutredning. Innan försvarsmakten skickar ut någon på uppdrag måste även utbildarna och en läkare ha gjort bedömningen att personen är lämplig för tjänstgöring.

För mera info:

Försvarsmaktens sidor om fredsbevarande

FINCENT

Finlands fredsbevararförbund

Internationella fördrag som Finland är förbunden av

Finska staten ålägger sig att följa alla de internationella fördrag som vi ratificerat. Stater kan ha både bilaterala och multilaterala fördrag. Bilaterala fördrag sluts mellan två stater och multilaterala mellan ett flertal olika stater. På utrikesministeriets webbsidor finns information om alla fördrag som Finland är förbunden av.

För mera info:

Utrikesministeriets sidor om fördrag

Bilaterala avtal som Finland är förbunden av

Multilaterala avtal som Finland är förbunden av

Finland i FN

FN har ingen officiell representant i Finland, men Finland är representerat i FN. Finland har ständig representation i många av FN:s organ. Exempelvis FN:s högkvarter i New York, FN:s utbildnings-, vetenskaps- och kulturorganisation (UNESCO) i Paris, internationella FN-organ i Wien, internationella atomenergiorganisationen (IAEA), FN:s kommission för boende och bebyggelsefrågor Habitat och FN:s miljöprogram (UNEP) i Nairobi.

Finlands ständiga representation i FN (YKE) lobbar för att Finlands intressen tas i beaktande och för att förbättra landets image i FN samt i de olika utvecklingsprogrammen och -fonderna. Förutom att man deltar på möten och i förhandlingar så försöker man att utöva inflytande redan under beredningen. Finland bevakar sina intressen både i egenskap av självständig nation och medlem av EU. En viktig del av representationens verksamhet är att delta på de alla de olika EU-koordinationsmöten som ordnas i New York. Antalet möten är ungefär tusen per år. De nordiska länderna samarbetar i en mängd olika frågor. Det är även YKE:s gebit att förmedla information och analyser om viktiga frågor som behandlas inom FN till ledande tjänstemän i Finland. I och med att FN har ett så utbrett globalt nätverk kan representationen även förmedla information från områden och länder där Finland inte har en egen representation. YKE för även kampanj för finländare som ställer upp i olika FN-val.

Många FN-ärenden behandlas i Finland på utrikesministeriets avdelning för globala frågor. Avdelningen har för uppgift att bevaka ärenden som behandlas i olika FN-organ och FN-organisationer.

En del av Finlands utvecklingssamarbetsanslag går till så kallat multilateralt samarbete. FN-organisationerna och internationella utvecklings- och miljöfonderna är för Finlands del de viktigaste samarbetspartnerna. Av utvecklingsfonderna bör särskilt nämnas världsbanken och de regionala utvecklingsfonderna. Finland finansierar även en del av de operativa FN-organisationerna: FN:s utvecklingsprogram (UNDP), barnfonden (Unicef), befolkningsfonden (UNFPA) och livsmedelsprogrammet (WFP). Finland har ingen ständig representation i de här organisationerna. Representationsplatserna växlar med jämna mellanrum mellan olika länder.

För mera info:

Finlands ständiga representation i FN

Multilateralt samarbete i finsk utvecklingspolitik

Utrikesministeriets avdelning för globala ärenden

FN:s utsända

Det finns i regel två olika sorters FN-ambassadörer: Så kallade goodwillambassadörer (Goodwill Ambassadors) och fredsambassadörer (UN Messenger of Peace). De utsända är offentliga personer från olika områden som om förbundit sig att sprida FN:s principer och målsättning ut i världen. I de flesta fall varar en utnämning två år, men många organisationer förnyar automatiskt sina utnämningar. När det gäller ersättningar skiljer sig policyn mellan olika organisationer. Vissa ger ingen ersättning alls medan andra subventionerar resor i business-klass.

FN:s första goodwillambassadör utnämndes redan 1954 av UNICEF. Nästa organisation i tur var UNHCR som i början 80-talet gjorde sina första utnämningar. Sammanlagt 16 FN-organisationer har utnämnt goodwill ambassadörer genom åren. Programmet för fredsambassadörer grundades av Kofi Annan 1997. En fredsambassadör är en kategori av goodwillambassadörer som generalsekreteraren utnämner personligen. År 2006 utnämndes sammanlagt 600 ambassadörer, om alla tre kategorier tas i beaktande (internationell, regional, nationell).

Att bli utnämnd till goodwillambassadör kan ses som en allmän utnämning som täcker alla tidigare eventuella utnämningar. Följande titlar har använts vid olika tillfällen:
• Special Envoys (WHO, UNAIDS, UNESCO, UNEP)
• Special Representatives (UNAIDS, UNICEF)
• Honorary Ambassadors (UNDP, UNFPA, UNESCO)
• Ambassadors against Hunger (WFP)
• Messengers of Peace (Secretary-General of the United Nations)
• Artists for Peace (UNESCO)
• Scientists for Peace (UNESCO)
• Champions of Sport (UNESCO)
• Champions of Health (Pan American Health Organization (PAHO/WHO))
• Extraordinary Ambassadors (FAO)
• Supporters (UNAIDS)
• Youth Emissaries (UNDP)
• Spokesman for Sport for Development and Peace (United Nations)
• Patrons (UNFPA, WHO).

FN-förbundet har inte kontaktuppgifter till olika ambassadörer och inte heller ett aktuellt register över nationella utnämningar. På FN:s fredsambassadörers webbsida finns ett register över internationella utnämningar.

Medlemsländerna i FN

FN har för tillfället 193 medlemsländer.

51 länder har varit med ända sedan starten 1945: Argentina, Australien, Belgien, Bolivia, Brasilien, Vitryssland, Kanada, Chile, Kina, Colombia, Costa Rica, Kuba, Tjeckoslovakien, Danmark, Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Etiopien, Frankrike, Grekland, Guatemala, Haiti, Honduras, Indien, Iran, Irak, Libanon, Liberia, Luxemburg, Mexiko, Nederländerna, Nya Zeeland, Nicaragua, Norge, Panama, Paraguay, Peru, Filippinerna, Polen, Saudi-Arabien, Syd-Afrika, Syrien, Turkiet, Ukraina, Sovjet, Storbritannien, USA, Uruguay, Venezuela ja Jugoslavia.

Finland blev medlem 1955. Södra Sudan som blev medlem 2011 är den nyaste medlemsstaten i FN.

För mera info:

Globalis.se

Lista över medlemsländer, i alfabetisk ordning

Lista över medlemsländer, sorterat efter när respektive land blivit medlem

Information över FN:s huvudorgan

FN-dagar, -månader, och -år

FN:s generalförsamling har utlyst många temadagar, -veckor, år och till och med årtionden. Syftet är för det mesta att föra fram en viss fråga och sporra världssamfundet till diskussion och aktion. Ibland koordineras FN-dagar av olika FN-organisationer, men oftast är det upp till nationella aktörer att ordna aktiviteter. Vissa FN-organisationer har även utnämnt egna nationella "FN-dagar", men det är endast generalförsamlingen som kan utnämna officiella FN-dagar.

Finlands FN-förbund ger information om FN:s temadagar, -veckor och -år, men koordinerar dem inte.

För mera info:

FN:s tema dagar, -veckor, -år och -årtionden

FN:s generalsekreterare

Generalsekreteraren är FN:s politiska ledare. Till vardags är han även chef för FN:s sekretariat och väljs av generalförsamlingen för fem år åt gången, på säkerhetsrådets rekommendation. Den nuvarande sydkoreanska generalsekreteraren Ban Ki-Moon påbörjade sin tjänst år 2007. Han är den åttonde i raden av generalsekreterare.

Om generalsekreteraren anser att den internationella freden och säkerheten är hotad på något håll i världen är säkerhetsrådet förpliktat att ge audiens och ta dessa åsikter i beaktande. Generalsekreteraren har även rätt att medla i konflikter.

Detaljerna kring valprocessen är ganska vagt formulerade. I FN:s grundfördrag konstateras det endast att generalförsamlingen väljer generalsekreteraren på rekommendation av säkerhetsrådet. Det valförfarande vi har i dag har sakta formats under årens lopp ut. I samband med den pågående FN-reformen strävar man efter att förnya valproceduren i samma veva som man genomför större reformer av hela generalförsamlingen.

2006-2007 (exklusive frivilliga bidrag och utgifter för fredsbevarande verksamhet):

FN:s tidigare generalsekreterare

Kofi A. Annan (Ghana) 1997-2006
Boutros Boutros-Ghali (Egypten) 1992-1996
Javier Perez de Cuellar (Peru) 1982-1991
Kurt Waldheim (Österrike)1972-1981
U Thant (Myanmar) 1961-1971
Dag Hammarskjöld (Sverige) 1953-1961
Trygve Lie (Norge) 1946-1952

För mera info:

Generalsekreterarens egna sidor

FN-sekretariatets olika avdelningar

FN-reformen, reformen av generalförsamlingen

Så finansieras FN

Medlemsländerna finansierar FN:s verksamhet. Vartannat år sammanställer sekretariatet den stadgenliga budgeten, som generalförsamlingen godkänner på sin årliga session. Varje medlemsstat betalar årligen sin egen del av FN:s grundbudget som bekostar huvudkvarterets verksamhet (personalens löner, resekostnader) och många andra kostnader. Generalförsamlingen bestämmer hur stor del av budgeten respektive land står för. Andelen bestäms med hjälp av en procentskala som baseras på respektive lands förmåga att betala.

Fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp och utvecklingssamarbete som finansieras av underorganisationer ingår däremot inte i den stadgenliga budgeten. Särskilt de rika länderna ger frivilliga bidrag med vars hjälp olika FN-organisationer finansieras (exempelvis UNICEF, UNDP, UNHCR). Den fredsbevarande verksamheten finansieras däremot med helt skilda medel. Även Finland finansierar en del av de operativa FN-organisationerna: FN:s utvecklingsprogram (UNDP), barnfonden (Unicef), befolkningsfonden (UNFPA) och livsmedelsprogrammet (WFP).

Budgetförslaget för tvåårsperioden 2008-2009 ligger på 4,195 miljarder dollar, ungefär 3,112 miljarder euro. I resolution 61/254 slog generalförsamlingen fast vad som prioriteras i budgeten: internationell fred och upprätthållande av säkerhet, främjande av ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling i enlighet med andra relevanta resolutioner som generalförsamlingen godkänt, Utveckling i Afrika, främjande av mänskliga rättigheter, effektiv koordinering av humanitära biståndsoperationer, främjande av internationell rätt, nedrustning och bekämpning av brottslighet, övervakning av droger samt bekämpning av terrorism i alla dess former.

Jämförelsevis: År 2007 låg EU:s totala budget på ungefär 115,5 miljarder euro. Finlands statsbudget låg samma år på 40,5 miljarder euro. Bara den summa som Finland betalade för pensioner och andra ersättningar (3,3 miljarder euro) överstiger hela FN:s budget. Det statliga belopp som öronmärks för kommunernas social och hälsovård är en och en halv miljard större än FN:s finansplan.

Det största problemet för FN när det gäller ekonomin är att vissa medlemsländer av olika skäl inte betalar sina medlemsavgifter inom utsatt tid. Den mest framstående av de här länderna är USA.

För mera info:

Skala över de olika medlemsländernas andelar av FN:s budget (Global Policy Forum)

Arbetsmöjligheter inom FN

Över 14 000 tjänstgör för FN runt om i världen. FN söker årligen via nationella inträdesprov högt utbildad och kompetent personal. En världsorganisation som FN strävar medvetet efter en personal som är balanserad ur ett geografiskt perspektiv. Av den anledningen prioriteras ibland ansökande från vissa länder och regioner framom andra.

Som finländare kan man även ansöka om finansiering av utrikesministeriet. Ministeriet bekostar i huvudsak JPO- (Junior Professional Officer) eller volontärtjänster inom FN.

Universitet och högskolor förmedlar själva praktikplatser inom olika FN-organ. Det är även möjligt att få en praktikplats via CIMO (Centret för internationellt personutbyte). Praktikplatserna är i första hand ämnade för studerande i slutskedet av sina studier eller nyutexaminerade. FN:s specialorganisationer, EU och Världsbanken har bland andra erbjudit praktikplatser. Praktikperioden är i regel 1-6 månader och praktikanten jobbar oftast utan lön.

Allmän information som berör jobb inom FN (lönenivåer etc.)

Lista över de länder vars medborgare kan delta i nationella inträdesprov

Lediga tjänster i över 40 olika FN-organisationer

Volontärs- och JPO-tjänster som Finland finansierar (CIMO)

FN:s emblem och flagga

FN:s officiella emblem godkändes 7.12.1948. Emblemet utgörs av en världskarta med nordpolen som medelpunkt som omges av olivkvistar. Olivkvistarna symboliserar fred. Världskartan som innehåller alla världsdelar utom Antarktis bekräftar att organisationens uppgift nummer ett, d.v.s. att upprätthålla fred och säkerhet, är en världsomspännande uppgift. FN-flaggans bakgrund är blå (färgkod PMS 279) med ett vitt emblem.

Finland har en särskild lag (baserad på en FN:s resolution) som anger vem som får och när man kan använda FN:s namn och officiella emblem; Lag nr 272 från 1958. Sammanfattat säger lagen att Förenta nationernas namn (även i förkortad form) eller emblem inte får användas i kommersiellt eller annat syfte som kan vara missvisande.

För mera info:

Resolutionen om hur FN:s emblem får användas

Anvisningar för hur FN flaggan får användas

FN i Finland

FN är ett samarbetsorgan för olika stater. FN har ingen officiell representation eller officiella representanter i sina medlemsländer, följaktligen inte heller i Finland.

FN är sammansatt av tiotals olika delar. För att få en klarare uppfattning av organisationen kan man tänka sig att de hänger ihop enligt en femplansmodell:

1. medlemsstaternas FN (exempelvis generalförsamlingen, säkerhetsrådet, ekonomiska och sociala rådet),
2. sekretariatet (verkställer staternas beslut)
3. olika program och fonder (till största delen organisationer grundade av ekonomiska och sociala rådet),
4. specialorganisationer (självständiga organisationer som ILO, WHO och UNESCO) som likväl avger verksamhetsrapport till ekonomiska och sociala rådet)
5. utomstående samarbetsorganisationer, som är starkt förknippade med FN men som inte är politiskt styrda av FN. (exempelvis Världshandelsorganisationen WTO och internationella atomenergiorganet IAEA)

Endast den tredje och fjärde nivån gör sig synliga på nationell nivå, d.v.s. de olika programmen och fonderna som verkar under FN samt specialorganisationerna.

En del av FN-organisationerna och -programmen har nordiskt samordnade kontor: FN:s utvecklingsprogram UNDP (kontor i Helsingfors), FN:s flyktingkommissariat UNHCR (kontor i Stockholm och Köpenhamn) samt WFP (kontor i Köpenhamn)

I Finland verkar flera nationella organisationer med anknytning till FN, men som inte officiellt hör till FN-organisationen. Dessa är ofta underorganisationer till någon av de officiella FN-organisationerna, exempelvis Finlands flyktinghjälp (UNHCR), Finlands UNICEF, Finlands UN Women och Finska befolkningsförbundet (UNFPA).

Finlands FN-förbund representerar inte FN i Finland och är inte heller en officiell del av FN.

UNHCR:s kontor i Stockholm

WFP:s kontor i Köpenhamn

Finlands flyktinghjälp

UNICEF Finland

Finland's UN Women

Finska befolkningsförbundet


Päivitetty viimeksi: 18.6.2013